Mellan måndagen den första mars till och med söndagen den 7 mars pågår en ockupation av ett gammalt behandlingshem på Kvibergs kasernområde. Ockupationen är en del av kampanjveckan Kampen om Göteborg. Under veckan kommer huset drivas som ett aktivitetshus för ungdomar. Samtidigt publicerar Kampen om Göteborg en rapport som visar att samhället tjänar stora pengar på att investera i välfärdssatsningar som aktivitetshus.
I Göteborg kostar varje person som lever i utanförskap 750 000 kronor varje år. Detta kan jämföras med de 40 000 kronor som det ungefärligen kostar att återföra en person till samhällsgemenskapen. Sådana sociala investeringsprojekt behöver dessutom bara lyckas till 1,5 procent för att de ska anses vara samhällsekonomiskt lönsamma enligt forskare. Det lönar sig att satsa på ungdomar och på välfärden.
Huset ligger på Luftvärnsvägen 2 och är öppet för alla 2-7 mars klockan 09-21. Därefter lämnar Kampen om Göteborg huset. Under veckan kommer det ske mycket aktiviteter, allt från filmvisningar till innebandyturneringar. Läs allt om det på schemat.
Varför ockuperar vi?
Kampen om Göteborg har sammanställt en rapport "De stänger ner - vi öppnar upp. Om samhällsnyttan av ett aktivitetshus i nordost". Den visar på vansinnet i att ständigt skära ner på sociala satsningar, nedmontera välfärden och försämra livssituationen för unga i Göteborg. Vi skulle alla tjäna på att man investerade i exempelvis ett aktivitetshus för unga i nordost. Rapporten ligger länkad som pdf-fil här.
Sammanfattning av rapporten:
Antalet 18-24åringar i Göteborg som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har det senaste två åren ökat markant. Ovanpå på det råder det stor brist på bostäder för alla grupper inom Göteborgsregionen. Särskilt stor är bristen för gruppen ungdomar och ekonomiskt svaga hushåll. 12,8 % av vi som växer upp i Göteborg beräknas hamna i ett framtida utanförskap. Samtidigt så har det de senaste tio åren har skett en betydande inkomstpolarisering. Inkomstspridningen ökar i alla inkomstskikt men polariseringen är särskilt påtaglig mellan de rikaste och fattigaste bostadsområdena. Detta är verkligheten i stort. Klassklyftorna fortsätter att öka.
Samhällets resurser är begränsade och prioriteringar måste till, vi måste välja hur vi utnyttjar resurser. Syftet med rapporten är att undersöka den samhällsekonomiska nyttan av ett självstyrt aktivitetshus för ungdomar i stadsdelen Kortedala i Göteborg. Rapporten får ses som ett hjälpmedel för att välja och upplysa hur resurser utnyttjas. Indirekt tror vi att rapporten kan stärka demokratin genom att minska särintressens betydelse.
Utanförskapet medför stora samhällsekonomiska kostnader. Denna kostnad är dock ofta osynlig och svår att räkna fram. Den fördelas på flera aktörer i form av rättegångskostnader, socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukvårdskostnader och missbruksvård. I en intervju uttalar sig en utav författarna till Det är bättre att stämma bäcken i ån som delar av rapporten refererar till: ”Vår slutsats är att det i princip alltid lönar sig att sätta in förebyggande insatser om det kan rädda en person från utanförskap. Det är en bra investering eftersom varje marginaliserad person kostar samhället mycket pengar”.
I ett räkneexempel visar författarna på vad kostnaderna kan bli. I Göteborg kostar varje person som lever i utanförskap cirka 750 000 kronor per person och år. Ur ett livslångt perspektiv kostar detta utanförskap i form av ökade samhällskostnader och utebliven produktion till 78 700 miljoner kronor. Nyttan kan jämföras med en beräknad kostnad om 2 miljoner kronor, som är den summa som preventiva åtgärder kostar för att återföra 20 ungdomar till samhällsgemenskap. Ett sådant ”socialt investeringsprojekt räcker att lyckas till 1,5 procent för att projektet skall vara samhällsekonomiskt lönsamt”.
Resultatet av rapporten är att samhället varje år vinner cirka 13 000 000 kr på ett självstyrt aktivitetshus i Kortedala.
Inget av de vi har förstått genom vår rapport är några nyheter. Kunskapen om sambandet mellan öppna mötesplatser och ökat välmående och minskad kriminalitet är väl dokumenterat. Trots detta verkar politikerna och näringslivet vara fullständigt ointresserade av att investera resurser i detta. Det står klart för oss att kommunen är mer intresserade av att underlätta för arbetsköpare än att utveckla staden till dess invånares fördel.
Även om siffrorna kan uppfattas som anonyma och ansiktslösa vill vi klargöra att detta är vår verklighet. Vi har vuxit upp i de tomma områdena och sett vår familj och vänner lida i samhällets baksida. Vi har hamnat i narkotika missbruk, drivits in i meningslös kriminalitet och blivit offer för den.
Vad vi inte skall glömma är att det alltid finns ett politiskt ansvar. De politiker som sitter i nämnderna kan inte skylla på att de inte får mer pengar från kommunfullmäktige och de som sitter i kommunfullmäktige kan inte säga att ungdomsverksamhet, äldreomsorgen, allmänna bostäder och annan välfärd är stadsdelsnämndernas ansvar. De är alla företrädare för politiska partier som har valt att prioritera nedskärningar och försämrad välfärd för det stora flertalet framför en rättvis omfördelning. Vi anser att de står klart att politikerna är fullt medvetna om effekterna av deras beslut, dom ljuger helt enkelt. Att vädja till politiker är därför meningslöst, deras intressen är tydliga. Vi kommer lösa dessa problem åt oss själva. Vårt enda alternativ är att själva börja omfördela resurserna i samhället. Att ta tillbaka det som stulits ifrån oss.
GP skriver att Gothia Towers ska byggas ut med ännu ett torn och påbyggnader på de redan existerande. 
