Vad är det som händer?

Varför är Göteborg en stad som inte är till för alla som bor och verkar i den? Varför är vår egen stad något som håller oss isär, som hindrar och håller oss tillbaka? Vilka har bestämt att det ska vara så?

Vi göteborgare har lidit av ständig bostadsbrist sedan slutet av 1800-talet. Trots barnrikehus och miljonprogram har man inte lyckats komma tillrätta med problemet. Förra året byggdes femtonhundra lägenheter, medan över fyrtiotusen sökte bostad. Som det mesta följer bostadsbristen tydliga klasslinjer. De som drabbas värst är arbetarklassen. Det är vi som tvingas flytta runt mellan osäkra andrahandskontrakt eller bo i slitna, undermåliga lägenheter. De rika har alltid kunnat köpa sig gott om plats och tak över huvudet i paradvåningar i centrum eller stora villor utanför stan.

Bristen på bostäder är bara en del av problemet. Hälften av alla göteborgare äger sin bostad. Regeringen gynnar den halvan på bekostnad av oss som hyr våra lägenheter. Genom ROT-avdrag och slopandet av fastighetsskatten överförs pengar från oss som inte har tillräckligt till dem som redan har. Till och med finanskrisen gynnar dem som äger sina bostäder. När Riksbanken sänker räntan blir det billigare att äga sin lägenhet, men i hyresförhandlingarna som nyss avslutats blev det höjda hyror trots krisen. Vi kräver dugliga bostäder till rimliga hyror!

Gamlestan och Kviberg är områden där det just nu pågår en process som gör det mycket tydligt på vems villkor Göteborg planeras och byggs. Kommunen planerar flera byggprojekt, bland annat på Kvibergs ängar. Den här delen av staden präglas av att de som bor där tillhör arbetarklassen. Hyrorna är rimliga med närhet till bland annat SKF där många jobbar. Men man bygger inte för dessa människor. Det är dyra bostadsrätter för människor som äger mer än en bil. Det är inte dessa människor som bor i Gamlestan och Kortedala idag. Vi arbetare får inte våra behov tillgodosedda, det är inte för oss man bygger trots att det är vi som arbetar på byggena. Ett annat tydligt exempel är att man vill stänga ner Kvibergs marknad och istället bygga om SKFs gamla fabriker till ett lyxigt shoppingcentrum. Är det verkligen vad vi vill ha? Vi vill ha en stad på våra villkor!

Det står inte vem som helst fritt att röra sig i Göteborg. Kollektivtrafiken är inte kollektiv. Genom höga biljettavgifter och välutbyggd, hård biljettkontroll utestängs många från att ta sig dit de behöver åka. Biltullarna som snart införs ska bidra till kollektivtrafikens utbyggnad, men de är inte heller en lösning. De rika kommer fortfarande kunna ta sig vart de vill med bil. För dem är avgifterna ingen stor utgift. Det är för de fattiga biltullarna kommer bli ett hinder. En solidariskt finansierad kollektivtrafik utan avgifter hade gjort staden mer tillgänglig för alla utan bilar och pengar.

Varför är det såhär? Varför är det inte flertalets behov som styr? Om vi är så många varför blir det då inte som vi vill?

Det finns starka intressen som jobbar emot oss. Det är de rika, de som äger företagen vi arbetar i eller är höga chefer. De vill ha ett helt annat samhälle än det som skulle vara bäst för oss alla. Det är politikerna som fattar de beslut som gagnar kapitalet. De gör vad som krävs för att de som redan har ska få mer. Det är byggföretagen som inte ser till samhällets behov utan till vad de tjänar mest pengar på. Systemet tillgodoser inte våra behov. Det handlar bara om att skapa mer överflöd till dem som redan har det bra.

Göteborg är en oerhört segregerad stad. De med pengar och möjligheter har isolerat sig i sina egna, avskiljda områden där man lever längre, har bättre hälsa och tjänar mycket mer än i fattiga områden där arbetarklassen bor. Ojämlikheten i samhället blir större för varje dag. Oavsett om regeringen är röd eller blå ökar klasskillnaderna obönhörligt. Det är dags att sätta stopp för den utvecklingen. Vi vill ha det bättre!

Allt detta märks i själva staden. I det som finns omkring oss. Den är ett av slagfälten i kriget mellan klasserna. De allmänna, öppna rum där människor kan träffas försvinner. Istället för öppna marknader som den i Kviberg bygger man lyxiga shoppingcentra, istället för torg anlägger man bilparkeringar, istället för öppna, inbjudande bostadsområden bygger man in de dyra äganderätterna med murar för att hålla det som stör borta.

Vår vecka av kamp om staden förs alltså på två skilda plan. Dels handlar det om konkret politik, om stadsbyggnad, om gatorna vi går på. Dels handlar det om en kamp mellan olika samhällsklasser. På ena sidan står de som är väldigt få, samhällets allra rikaste och mäktigaste, borgarklassen. På andra sidan står alla vi andra. Vi som arbetar för dem och skapar deras överflöd. Vi är arbetarklassen och vi är väldigt många. Med vårt arbete som vapen är vi också oerhört starka. Klasskampen tar sig väldigt konkreta uttryck och kampen om staden är ett av dem. Göteborg är vår stad, inte deras! Vi vill ha kontroll över vår egen stad, våra egna liv. Vi vill lösa våra egna problem tillsammans och bestämma över vår egen tillvaro!

Vad vi ska göra!

Under veckan gör vi motstånd. Vi är många som kommit samman för att sätta fokus på den förändring som just nu pågår i Gamlestan och Kviberg. Människor av olika åldrar, från olika bakgrunder och med olika övertygelser men ett gemensamt mål: en stad som är till för dess invånare.

Det finns många positiva exempel på stadskamp runt om i världen. Där folk gått samman och börjat bestämma själva, ta makten över sina egna liv och sina egna stadsdelar. Det kan handla om hyresstrejker när de som äger husen inte sköter om dem, kvartersråd som tar över bestämmanderätten från politiker och byråkrater, man skaffar sig fri tillgång till el och vatten när företagen tar för mycket betalt, folk som går samman för att hålla knarklangare och liknande borta från sina områden. Människor som tar makten över sin egen vardag.

När våra intressen hotas som de gör måste vi slå tillbaka. Det är dags att vi tar kampen. Under veckan kommer en mångfald av aktiviteter ske, men alla har samma syfte: att ta makten över våra liv och vår stadsdel. Vi kommer hålla utställningar om planerna för Gamlestan och Kviberg, arrangera konserter, workshops och möten. Turnera runt med mötesplatser på gator och torg. Vi ska skriva debattartiklar, insändare, vi ska höras och synas, prata med folk, ta diskussionen. Vi vet vad vi vill och vi vet hur vi ska göra för att nå dit. Det ska vi visa! Vi kommer skapa de gemensamma, kollektivt organiserade platser som saknas idag. Platser där vi själva bestämmer utan att någon gör sig rik på att vi vill leva och ha roligt tillsammans.

Vi är trötta på att acceptera försämringar i vår vardag när de rika samtidigt blir rikare. Nu slår vi tillbaka!