I och med globaliseringen har nationalstaternas betydelse försvagats och förändrats. Den nationella suveräniteten har till viss del upplösts i de globala flödena och nätverken av människor, varor och kapital. Även städernas roll i det rika Nord och därmed även i Sverige har förändrats. Då de agerar uppkopplingspunkter till dessa globala nätverk frigör de sig delvis från sina nationella kopplingar för att semisjälvständigt leva ett eget liv.
Visst, nationalstaterna har fortfarande viktiga funktioner att fylla i ekonomin men städernas anhopningar av människor, kapital och infrastruktur blir allt viktigare för den globala kapitalismen.[1]
Detta har medfört att städer har kommit att konkurrera med städer på ett annat sätt än förr då det främst var nation mot nation. Man konkurrerar om att attrahera kapital, investeringar och högutbildad kompetens där staden förvandlas till ett varumärke som ska säljas på städernas marknad. Till detta kommer de senaste decenniernas avindustrialisering som skapat ett aktivt behov av omdefiniering av den egna stadens identitet och en ekonomisk omstrukturering. De post-industriella städerna måste bli aktiva. I Göteborg har detta behov av förändring uppkommit efter att varven försvann och bilindustrin försattes i gungning.
Dessa aktiva städer kan beskrivas som ”entrepenörsstäder” (i vårt fall evenemangsstad) där utvecklingen av det offentliga gått från tillhandahållandet av välfärd och social service till en stad som understöder och uppmuntrar ekonomisk tillväxt. Som vi redan sagt konkurrerar städer om resurser och investeringar och försöker skaffa sig komparativa fördelar genom att ta till olika strategier och reformer. Ofta ingår kommunen i partnerskap med näringslivet för att främja dessa entrepenörsstäder.
Till exempel kan man ge stöd till upplevelseindustrin, bygga svindyra och exklusiva bostadsområden och använda sig av massiv stadsmarknadsföring. Denna stadsmarknadsföring innefattar allt från investeringar i lokala attraktioner till skapandet av nya flaggskepp för staden (tänk det förbannade pariserhjulet). Vad man är ute efter från politiskt håll är att ge staden rätt ”image”, eller att skapa ett varumärke om man så vill, med syftet att locka till sig investeringar och turisminkomster.
Vidare är det viktigt att presentera staden som en spännande, levande och attraktiv boendemiljö där man framställer staden som en helhet och inte som den fragmentariska och uppdelade plats den egentligen är. [2]
Ska man kunna locka till sig ”rätt” arbetskraft i form av eftertraktad kompetens med hög utbildning krävs det bostadsområden därefter. Man bygger dyra lägenheter eller sätter igång gentrifieringsprojekt för att tränga undan socialfall, invandrare och vanliga knegare från de mer centrala delarna av staden.
Det finns det gott om exempel från Göteborg såsom till exempel Södra Älvstrandens lyxlägenheter, planerna för Kvibergs ängar och gentrifieringen i Gårda.
Städernas makthavare, som Göteborgs politiska småpåvar och företagsledare, har en växande medvetenhet om denna konkurrenssituation. Man vill förändra Göteborg till något nytt. Göteborg ska bli en turistvänlig evenemangsstad! Vi vill få det lokala näringslivet att blomma tusen blommor!
Tillsammans har man lanserat projektet goteborg.com där politiker och företagare vill att Göteborg ska bli ett förstahandsval bland storstäderna i Europa genom att vara ”en av Europas mänskligaste och mest attraktiva storstadsregioner att leva och verka i samt att besöka”.[3] Det är inte svårt att gissa för vem staden ska vara mänsklig att bo och verka i (eftertraktad kompetens som kan betala för sig) och attraktiv att besöka (penningstinna turister). Inte är det för vanliga arbetare i alla fall– det är ett som är säkert efter all gentrifiering och alla nedskärningar.
Stadens historia reduceras på samma hemsida till ett gäng glada affärsmän från Holland, Skottland och England som grundlade staden och fick den att utvecklas genom att starta sjukhus, universitet och bibliotek. Arbetarhistorien, den som handlar om dem som faktiskt skapade de förmögenheter som affärsmännen roffade åt sig, nämns inte med en bokstav. Man vill signalera att Göteborg har en trygg historia av internationell handel och möjligheter att göra sig en rejäl hacka.[4]
Konsekvenserna av allt detta blir förstärkta klassklyftor, gentrifiering och social polarisering i Göteborg. Ska man ta vårt exempel från nordöstra delarna av vår stad kan man se detta tydligt i planerna för Kvibergs ängar där man planerar att bygga dyra bostadsrätter, i omvandlingen av SKF till lyxigt shoppingcentra och rivningen av Kvibergs marknad. Man vill tränga undan oss arbetare som faktiskt bor här för att få till en statushöjning och omvandla området till ännu en välpolerad juvel i evenemangsstadens krona.
Dessa satsningar är ingen passiv anpassning till förändrade villkor i den globala ekonomin utan en politiskt styrd process där man väljer identiteten som turistvänlig tillväxtstad framför en stad präglad av socioekonomisk jämlikhet. Man väljer att förstärka segregationen och skyla över skriande klasskillnader genom att anamma bilden av Göteborg som en mysig storstad med entrepenörshistoria. Med andra ord osynliggör man sociala rättvisefrågor till förmån för vissa framträdande gruppers (politiker, företagare) föredragna bild av vad som är viktigt. Den globala ekonomin är i förändring men marknadsanpassning och tillbedjan av ständig tillväxt är inte det enda politiska alternativet. Vi vill något annat, något som är bättre för alla och inte bara en liten klick politiska högdjur och rik överklass. Vi vill ha kontroll över vår egen stad, våra egna liv. Vi vill lösa våra egna problem tillsammans och bestämma över vår egen tillvaro. Vi vill kort sagt ha en jämlik stad.
[1] Hörnqvist, Magnus et al. (2005) En öppen stad, ej en befästad ur Fronesis nummer 18 s.9-10
[2] Mukhtar-Landgren, Dalia (2005) Den delade staden – Välfärd för alla i kunskapsstaden Malmö ur Fronesis nummer 18 s.121-123
[3] http://www2.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=6889 2010-02-23 kl.22:30
[4] http://www.goteborg.com/sv/Resa/Kategorier/Om-Goteborg/Historia/ 2010-02-23 kl. 22:29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår inte varför det är negativt att "rika" människor flyttar till kviberg. På vilket sätt skulle det bidra till segregationen? Det är väl snarare tvärtom. Och med tanke på sveriges historia av en hundraårig arbetarrörelse så är dagens fabriksarbetare knappast fattiga, de som är fattiga är arbetslösa, vårdbiträden, timanställda etc. Här i kortedala finns det många arbetslösa och socialt utstötta som givetvis inte har råd med bostadsrätt, men för en "arbetare" är det på långsikt billigast att äga sin bostad. Ut med alla arbetare från Kortedala? Så länge vi inte har marknadshyror så kan ni som tjänar pengar få stanna kvar i vår statsdel, eftersom det gör statsdelen mindre segregerad.
Du verkar använda en gammalmodig definition av vad som är arbetarklass. Arbetarklassen utgörs nu för tiden till ganska liten del av fabriksarbetare, mycket på grund av de omstruktureringar och utlokaliseringar som arbetsgivarna genomfört de senaste decennierna. Tvärtom utgör just de grupper du nämner en stor del av arbetarklassen; arbetslösa, vårdbiträden och timanställda. Det är dessa vi vill nå med vår kampanj,
För att svara på din inledande fråga: varför är det negativt att rika flyttar till Kviberg? En tydlig negativ effekt är att hyrorna antagligen skulle höjas för oss som redan bor i området i hyresrätter. Politikerna och byggbolagen har en uttalad vision om att göra en "statushöjning", vilket i stort sett alltid leder till höjda priser.
Segregationen ökar genom att de områden som planeras, ritade av danska arkitektfirman Vandkunsten, i princip är så kallade gated communities, enklaver som isolerar sig mot omvärlden. Vi kommer lägga upp mer information om dessa planer här på bloggen kommande vecka.
Det finns verkligen många skäl att vara upprörd över kommunens hantering av utvecklingen i Kviberg. Varför kan Kvibergs marknad inte få samexistera med den planerade idrottsverksamheten? Varför har kommunen valt att sälja sin del av marken i Kvibergs Ängar utan att se till att det byggs hyresrätter? Varför tillåter man att ett område lika stort som Haga bebyggs med radhusenklaver, omgivna av murar?
Kommunens fixering vid Kviberg som ett framtida "idrottscentrum" är en oerhört dålig ursäkt för att köra bort Kvibergs marknad. Jag tror dock inte att kommunens fixidéer är den enda förklaringen till den tråkiga stadsutveckling vi nu ser i Kviberg: När det gäller de monofunktionella bostadsenklaver som planeras i "Kvibergsstaden" och på Kvibergs Ängar, kommer initiativet från privata exploatörer och inte från kommunen. Men som planmonopolist har kommunen ett stort ansvar att säkerställa allmänna intressen i de detaljplaner man arbetar fram, och i det här fallet finns massiv kritik att rikta mot kommunens passivitet gentemot exploatörerna.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att tiotusentals människor väntar på bostad i Göteborg, och därför vinner en kritik mot utvecklingsplaner oerhört mycket på om man kan visa upp vilken alternativ utveckling man vill se. När vi i tvärpolitiska YimbyGBG yttrande oss om Kvibergs Ängar, konstaterade vi att den föreslagna utformningen på flera punkter går stick i stäv med demokratiskt antagna styrdokument (Göteborgs Översiktsplan, samt dess fördjupning för Kviberg). Vi förespråkade bl.a. en blandning av upplåtelseformer och funktioner, skrotning av det absurda "murtemat", färre parkeringsplater samt en mängd åtgärder för att göra gång-, cykel- och kollektivtrafiken mer attraktiv. Titta gärna in och se vad ni tycker om våra synpunkter: http://gbg.yimby.se/2010/02/yttrande-over-kvibergs-an_820.html :)
Skicka en kommentar