Kamper som lönar sig

Det är inte bara i nordost det händer saker. På Stadsmuséet kan man just nu gå och se en utställning om hus, rivningshysteri och folkligt motstånd.
Mer information om utställningen och om bakgrunden till konflikterna finns här.


Göteborgs-posten skriver om utställningen här.

Fastighetsägarna till attack mot bostadskö

Magnus Ersman, vice VD för Fastighetsägarna i Göteborg, går i en debattartikel i Göteborgs-posten till attack mot alla planerna mot att starta en kommunal bostadskö i Göteborg.

Han menar att de privata fastighetsägarna inte har några intressen av att vara med i ett sådant projekt.

För oss är det nämligen självklart att även hyresvärdar och hyresgäster, likt alla andra näringsidkare och kunder i Sverige, oavsett branschtillhörighet, själva ska få välja sina egna kunder respektive leverantörer.

En bostad är ingen vara som man kan klara sig utan. Det är en förutsättning för att kunna leva ett hyfsat liv. Det är en rättighet enligt både socialtjänstlagen och FN:s resolution om de Mänskliga rättigheterna. Redan i dag så blir du bortgallrad om du tjänar för lite, har en betalningsanmärkning, har fel efternamn eller inte uppfyller fastighetsägarens profil på en lämplig hyresgäst på ett eller annat sätt. Vi kan se resultaten av denna bortgallring i form av ökad segregation redan idag.

Fastighetsägarna har inga som helst intressen att lösa bostadsbristen. Genom den kan de välja och vraka bland bostadssökande, höjda hyror, hålla trilskande hyresgäster på mattan osv. De enda intresset de har är sin egen profit. En kommunal bostadskö där bostäder förmedlas genom kötid är ingen lösnings på bostadskrisen. Men det är ett steg åt en mera demokratisk bostadssituation i Göteborg.

Viktoria Lindén, ordförande i jagvillhabostad.nu, replikerar att "hyresrätter är den boendeform som unga, en grupp som ofta har låga inkomster, osäkra anställningsformer samt få boendereferenser, kan och vill efterfråga". Det gäller givetvis för människor i samma situation oavsett ålder. Arbetarklassen behöver rättvist fördelade hyresrätter till rimliga priser, inga svindyra skrytbyggen.

Hyresgästföreningen påpekar i sin replik att Fastighetsägarnas Magnus Ersman ljuger när han hävdar att förslaget saknar ett brett stöd. En Sifo-undersökning visar att 67 procent av Göteborgarna vill ha en bostadskö.

Affischen

Här är en av affischerna som används under veckan. Fler kommer i början på veckan för andra arrangemang som inte kan utlysas för tidigt. Flera stora grejer tillkommer alltså! Klicka på affischen för att se den större.

Evenemangsstaden och den globala ekonomin

I och med globaliseringen har nationalstaternas betydelse försvagats och förändrats. Den nationella suveräniteten har till viss del upplösts i de globala flödena och nätverken av människor, varor och kapital. Även städernas roll i det rika Nord och därmed även i Sverige har förändrats. Då de agerar uppkopplingspunkter till dessa globala nätverk frigör de sig delvis från sina nationella kopplingar för att semisjälvständigt leva ett eget liv.
Visst, nationalstaterna har fortfarande viktiga funktioner att fylla i ekonomin men städernas anhopningar av människor, kapital och infrastruktur blir allt viktigare för den globala kapitalismen.[1]

Detta har medfört att städer har kommit att konkurrera med städer på ett annat sätt än förr då det främst var nation mot nation. Man konkurrerar om att attrahera kapital, investeringar och högutbildad kompetens där staden förvandlas till ett varumärke som ska säljas på städernas marknad. Till detta kommer de senaste decenniernas avindustrialisering som skapat ett aktivt behov av omdefiniering av den egna stadens identitet och en ekonomisk omstrukturering. De post-industriella städerna måste bli aktiva. I Göteborg har detta behov av förändring uppkommit efter att varven försvann och bilindustrin försattes i gungning.

Dessa aktiva städer kan beskrivas som ”entrepenörsstäder” (i vårt fall evenemangsstad) där utvecklingen av det offentliga gått från tillhandahållandet av välfärd och social service till en stad som understöder och uppmuntrar ekonomisk tillväxt. Som vi redan sagt konkurrerar städer om resurser och investeringar och försöker skaffa sig komparativa fördelar genom att ta till olika strategier och reformer. Ofta ingår kommunen i partnerskap med näringslivet för att främja dessa entrepenörsstäder.
Till exempel kan man ge stöd till upplevelseindustrin, bygga svindyra och exklusiva bostadsområden och använda sig av massiv stadsmarknadsföring. Denna stadsmarknadsföring innefattar allt från investeringar i lokala attraktioner till skapandet av nya flaggskepp för staden (tänk det förbannade pariserhjulet). Vad man är ute efter från politiskt håll är att ge staden rätt ”image”, eller att skapa ett varumärke om man så vill, med syftet att locka till sig investeringar och turisminkomster.

Vidare är det viktigt att presentera staden som en spännande, levande och attraktiv boendemiljö där man framställer staden som en helhet och inte som den fragmentariska och uppdelade plats den egentligen är. [2]

Ska man kunna locka till sig ”rätt” arbetskraft i form av eftertraktad kompetens med hög utbildning krävs det bostadsområden därefter. Man bygger dyra lägenheter eller sätter igång gentrifieringsprojekt för att tränga undan socialfall, invandrare och vanliga knegare från de mer centrala delarna av staden.
Det finns det gott om exempel från Göteborg såsom till exempel Södra Älvstrandens lyxlägenheter, planerna för Kvibergs ängar och gentrifieringen i Gårda.

Städernas makthavare, som Göteborgs politiska småpåvar och företagsledare, har en växande medvetenhet om denna konkurrenssituation. Man vill förändra Göteborg till något nytt. Göteborg ska bli en turistvänlig evenemangsstad! Vi vill få det lokala näringslivet att blomma tusen blommor!
Tillsammans har man lanserat projektet goteborg.com där politiker och företagare vill att Göteborg ska bli ett förstahandsval bland storstäderna i Europa genom att vara ”en av Europas mänskligaste och mest attraktiva storstadsregioner att leva och verka i samt att besöka”.[3] Det är inte svårt att gissa för vem staden ska vara mänsklig att bo och verka i (eftertraktad kompetens som kan betala för sig) och attraktiv att besöka (penningstinna turister). Inte är det för vanliga arbetare i alla fall– det är ett som är säkert efter all gentrifiering och alla nedskärningar.

Stadens historia reduceras på samma hemsida till ett gäng glada affärsmän från Holland, Skottland och England som grundlade staden och fick den att utvecklas genom att starta sjukhus, universitet och bibliotek. Arbetarhistorien, den som handlar om dem som faktiskt skapade de förmögenheter som affärsmännen roffade åt sig, nämns inte med en bokstav. Man vill signalera att Göteborg har en trygg historia av internationell handel och möjligheter att göra sig en rejäl hacka.[4]

Konsekvenserna av allt detta blir förstärkta klassklyftor, gentrifiering och social polarisering i Göteborg. Ska man ta vårt exempel från nordöstra delarna av vår stad kan man se detta tydligt i planerna för Kvibergs ängar där man planerar att bygga dyra bostadsrätter, i omvandlingen av SKF till lyxigt shoppingcentra och rivningen av Kvibergs marknad. Man vill tränga undan oss arbetare som faktiskt bor här för att få till en statushöjning och omvandla området till ännu en välpolerad juvel i evenemangsstadens krona.

Dessa satsningar är ingen passiv anpassning till förändrade villkor i den globala ekonomin utan en politiskt styrd process där man väljer identiteten som turistvänlig tillväxtstad framför en stad präglad av socioekonomisk jämlikhet. Man väljer att förstärka segregationen och skyla över skriande klasskillnader genom att anamma bilden av Göteborg som en mysig storstad med entrepenörshistoria. Med andra ord osynliggör man sociala rättvisefrågor till förmån för vissa framträdande gruppers (politiker, företagare) föredragna bild av vad som är viktigt. Den globala ekonomin är i förändring men marknadsanpassning och tillbedjan av ständig tillväxt är inte det enda politiska alternativet. Vi vill något annat, något som är bättre för alla och inte bara en liten klick politiska högdjur och rik överklass. Vi vill ha kontroll över vår egen stad, våra egna liv. Vi vill lösa våra egna problem tillsammans och bestämma över vår egen tillvaro. Vi vill kort sagt ha en jämlik stad.

[1] Hörnqvist, Magnus et al. (2005) En öppen stad, ej en befästad ur Fronesis nummer 18 s.9-10
[2] Mukhtar-Landgren, Dalia (2005) Den delade staden – Välfärd för alla i kunskapsstaden Malmö ur Fronesis nummer 18 s.121-123
[3] http://www2.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=6889 2010-02-23 kl.22:30
[4] http://www.goteborg.com/sv/Resa/Kategorier/Om-Goteborg/Historia/ 2010-02-23 kl. 22:29

Schema 1-8 mars 2010

OBS! Det här är bara ett urval av de aktiviteter som kommer ske under veckan. Mer info tillkommer kontinuerligt under veckan!

Torgturné med utställning, diskussion, info om plankning, workshops och graffittivägg med mera

Måndag-torsdag 15-17

Måndag 1/3 Kortedala torg

Tisdag 2/3 Brahegatan i Gamlestan

Onsdag 3/3 Rymdtorget vid Bergsjöskolan

Torsdag 4/3 Hjällbo centrum

Schema för det ockuperade huset (Luftvärnsvägen 2), hållplats Kviberg:

Öppet 09-21. Varje dag finns mat för de hungriga, tv-spel för de slappa, sportaktiviteter för de hurtiga som bandy och fotboll.

Onsdag 3/3 Styling och modevisning 18.00, filmvisning 19.00
Torsdag 4/3 Serieworkshop 18.00, filmvisning 19.00

Mer grejer tillkommer allt eftersom!



Mer händelser

Gemensam storkontroll av Västtrafiks kontrollanter. Samling torsdag 4/3 kl 7.30 Hållplatsen Ullevi norra. Under dagen granskar vi kontrollanternas arbete och varnar resenärer.

Fet konsert med lokala artister i Kortedala fredag kväll

Allyawan (Blu Duk)
EDP
Hievi (Redrum Soundsystem)
Alexi & Mel

Kortedala forum på Kortedala torg. Kl 21-02, ingen åldersgräns, drog- och alkoholfritt.

Arr. Ungdomar i nordost.

Demonstration lördag 6/3 14.00 Gustav Adolfs torg med parollerna:

• Bostad åt alla


• Avgiftsfri kollektivtrafik


• Staden tillhör alla

Internationella kvinnodagen 8/3 Demonstration 18.00 Gustav Adolfs torg (Arr. 8 mars-kommittén).

Oktanten - en utställning om hus och folklig opinion.
Göteborgs stadsmuseum, Norra hamngatan 12. Tis-sön 10-17

Vad är det som händer?

Varför är Göteborg en stad som inte är till för alla som bor och verkar i den? Varför är vår egen stad något som håller oss isär, som hindrar och håller oss tillbaka? Vilka har bestämt att det ska vara så?

Vi göteborgare har lidit av ständig bostadsbrist sedan slutet av 1800-talet. Trots barnrikehus och miljonprogram har man inte lyckats komma tillrätta med problemet. Förra året byggdes femtonhundra lägenheter, medan över fyrtiotusen sökte bostad. Som det mesta följer bostadsbristen tydliga klasslinjer. De som drabbas värst är arbetarklassen. Det är vi som tvingas flytta runt mellan osäkra andrahandskontrakt eller bo i slitna, undermåliga lägenheter. De rika har alltid kunnat köpa sig gott om plats och tak över huvudet i paradvåningar i centrum eller stora villor utanför stan.

Bristen på bostäder är bara en del av problemet. Hälften av alla göteborgare äger sin bostad. Regeringen gynnar den halvan på bekostnad av oss som hyr våra lägenheter. Genom ROT-avdrag och slopandet av fastighetsskatten överförs pengar från oss som inte har tillräckligt till dem som redan har. Till och med finanskrisen gynnar dem som äger sina bostäder. När Riksbanken sänker räntan blir det billigare att äga sin lägenhet, men i hyresförhandlingarna som nyss avslutats blev det höjda hyror trots krisen. Vi kräver dugliga bostäder till rimliga hyror!

Gamlestan och Kviberg är områden där det just nu pågår en process som gör det mycket tydligt på vems villkor Göteborg planeras och byggs. Kommunen planerar flera byggprojekt, bland annat på Kvibergs ängar. Den här delen av staden präglas av att de som bor där tillhör arbetarklassen. Hyrorna är rimliga med närhet till bland annat SKF där många jobbar. Men man bygger inte för dessa människor. Det är dyra bostadsrätter för människor som äger mer än en bil. Det är inte dessa människor som bor i Gamlestan och Kortedala idag. Vi arbetare får inte våra behov tillgodosedda, det är inte för oss man bygger trots att det är vi som arbetar på byggena. Ett annat tydligt exempel är att man vill stänga ner Kvibergs marknad och istället bygga om SKFs gamla fabriker till ett lyxigt shoppingcentrum. Är det verkligen vad vi vill ha? Vi vill ha en stad på våra villkor!

Det står inte vem som helst fritt att röra sig i Göteborg. Kollektivtrafiken är inte kollektiv. Genom höga biljettavgifter och välutbyggd, hård biljettkontroll utestängs många från att ta sig dit de behöver åka. Biltullarna som snart införs ska bidra till kollektivtrafikens utbyggnad, men de är inte heller en lösning. De rika kommer fortfarande kunna ta sig vart de vill med bil. För dem är avgifterna ingen stor utgift. Det är för de fattiga biltullarna kommer bli ett hinder. En solidariskt finansierad kollektivtrafik utan avgifter hade gjort staden mer tillgänglig för alla utan bilar och pengar.

Varför är det såhär? Varför är det inte flertalets behov som styr? Om vi är så många varför blir det då inte som vi vill?

Det finns starka intressen som jobbar emot oss. Det är de rika, de som äger företagen vi arbetar i eller är höga chefer. De vill ha ett helt annat samhälle än det som skulle vara bäst för oss alla. Det är politikerna som fattar de beslut som gagnar kapitalet. De gör vad som krävs för att de som redan har ska få mer. Det är byggföretagen som inte ser till samhällets behov utan till vad de tjänar mest pengar på. Systemet tillgodoser inte våra behov. Det handlar bara om att skapa mer överflöd till dem som redan har det bra.

Göteborg är en oerhört segregerad stad. De med pengar och möjligheter har isolerat sig i sina egna, avskiljda områden där man lever längre, har bättre hälsa och tjänar mycket mer än i fattiga områden där arbetarklassen bor. Ojämlikheten i samhället blir större för varje dag. Oavsett om regeringen är röd eller blå ökar klasskillnaderna obönhörligt. Det är dags att sätta stopp för den utvecklingen. Vi vill ha det bättre!

Allt detta märks i själva staden. I det som finns omkring oss. Den är ett av slagfälten i kriget mellan klasserna. De allmänna, öppna rum där människor kan träffas försvinner. Istället för öppna marknader som den i Kviberg bygger man lyxiga shoppingcentra, istället för torg anlägger man bilparkeringar, istället för öppna, inbjudande bostadsområden bygger man in de dyra äganderätterna med murar för att hålla det som stör borta.

Vår vecka av kamp om staden förs alltså på två skilda plan. Dels handlar det om konkret politik, om stadsbyggnad, om gatorna vi går på. Dels handlar det om en kamp mellan olika samhällsklasser. På ena sidan står de som är väldigt få, samhällets allra rikaste och mäktigaste, borgarklassen. På andra sidan står alla vi andra. Vi som arbetar för dem och skapar deras överflöd. Vi är arbetarklassen och vi är väldigt många. Med vårt arbete som vapen är vi också oerhört starka. Klasskampen tar sig väldigt konkreta uttryck och kampen om staden är ett av dem. Göteborg är vår stad, inte deras! Vi vill ha kontroll över vår egen stad, våra egna liv. Vi vill lösa våra egna problem tillsammans och bestämma över vår egen tillvaro!

Vad vi ska göra!

Under veckan gör vi motstånd. Vi är många som kommit samman för att sätta fokus på den förändring som just nu pågår i Gamlestan och Kviberg. Människor av olika åldrar, från olika bakgrunder och med olika övertygelser men ett gemensamt mål: en stad som är till för dess invånare.

Det finns många positiva exempel på stadskamp runt om i världen. Där folk gått samman och börjat bestämma själva, ta makten över sina egna liv och sina egna stadsdelar. Det kan handla om hyresstrejker när de som äger husen inte sköter om dem, kvartersråd som tar över bestämmanderätten från politiker och byråkrater, man skaffar sig fri tillgång till el och vatten när företagen tar för mycket betalt, folk som går samman för att hålla knarklangare och liknande borta från sina områden. Människor som tar makten över sin egen vardag.

När våra intressen hotas som de gör måste vi slå tillbaka. Det är dags att vi tar kampen. Under veckan kommer en mångfald av aktiviteter ske, men alla har samma syfte: att ta makten över våra liv och vår stadsdel. Vi kommer hålla utställningar om planerna för Gamlestan och Kviberg, arrangera konserter, workshops och möten. Turnera runt med mötesplatser på gator och torg. Vi ska skriva debattartiklar, insändare, vi ska höras och synas, prata med folk, ta diskussionen. Vi vet vad vi vill och vi vet hur vi ska göra för att nå dit. Det ska vi visa! Vi kommer skapa de gemensamma, kollektivt organiserade platser som saknas idag. Platser där vi själva bestämmer utan att någon gör sig rik på att vi vill leva och ha roligt tillsammans.

Vi är trötta på att acceptera försämringar i vår vardag när de rika samtidigt blir rikare. Nu slår vi tillbaka!